Om att duscha & isländska ljudbilder.

Igår duschade jag i mörker, & med Jóhann Jóhanssons Fordlandia spelandes ur en stereo jag bar in i badrummet. Jag lät hans ljudbilder och mina egna tankar marineras i mörker och med duschens strålar strilande ner över mitt huvud och min lekamen.
Att döva ett sinne är antagligen det bästa sättet att konsumera kultur. Tar man bort synen skärps dina andra sinnen och din känslighet, att jag hade druckit alkohol dagen innan hjälpte säkert också till när jag lät min existens och världsalltet drabba mig när jag lyssnade på den isländske kompositörens ljudbild.
Hur ska jag nånsin kunna duscha på ett annat sätt nu?!