om Den Där Rymdframtiden Vi Var Lovade

Vår framtid är inte kannibalisk kapitalism och konsumtion, våran framtid är bland stjärnorna. Därför kändes det sorgligt att behöva bevittna hur rymdraketen Antares exploderade (Antares heter också Cygnus CRS Orb-3.)
Antares är en raket framtagen av Orbital Science som är ett privat rymdrakets företag som jobbar på entreprenad för NASA. Tanken är att inhemskt producerade raketer ska ersätta Sojuz-kapseln som främsta medel att ta sig till den internationella rymdstationen. I USA gillar man inte att vara beroende av Ryssland och efter dom dyra Rymdfärjorna så vände man sig till privata aktörer för att få fram nya raketer. Marknaden tog emot nyheten om den exploderande rymdfarkosten med att aktien föll 16% och att en framtida sammanslagning mellan Orbital Science och ett annat företag är i riskzonen av att inte bli av.
Vill man veta mer om våran framtid i rymden så är ett tips att kolla upp fysikern Michio Kaku

Programförklaring part #2, Om Musikaliska Madeleinekakor

Lovade mig själv när jag startade den här bloggen att jag inte skulle sitta och älta mina personliga labila känslor och före detta flickvänner, men idag gör jag ett undantag. Jag är trots allt den här bloggens diktator.
- Jag är diktator över drakar och demos, JAG ÄR GRUNKENS MÄSTARE!
Anledning till dagens diktatoriala undantag är att jag sitter i min musikspelare och lyssnar på gammal musik. Musik som på olika sak gör att minnen ur den fördolda minnesbank min hjärna tydligen fortfarande besitter.
Hon heter Feist, hon är från Kanada, hon är som en fattighen av Regina Spektor -fast mer klämcheck och mindre jazzbönig. Hennes låt I Feel It All, som om man tolkar videon handlar om att slå på oljefat så att pyroteknik sprakar lite lätt, lyssnade jag på våren 2010. Jag hade fått en cykel, som jag cyklade runt i min nya hemstad på, läste fortfarande till röntgensjuksköterska och hade fortfarande en pigg färg på min bröstbehåring. Och jag hade den våren börjat träffa en rödhårig tjej som hade flyttat upp från skåne, och som jag nu var på väg till per cykel då jag fick ett telefonsamtal i höjd med Ekoparken. Jag erbjöds ett mer centralt studentrum som jag gladeligen tackade ja till innan jag trampade vidare, jag trampade rätt in i två vänner som var ute och rökte och som jag gladeligen förkunnade de fantastiska nyheterna om, att jag dels fått ett rum och att jag dels skulle träffa den här tjejen.
Sakerna gick inte så bra och jag blev nån gång runt halv ett på natten utsparkad ur sängen och ombedd att cykla hem och sova eftersom hon skulle upp och jobba dagen efter. Som den kränkta älskare jag var satte jag mig på cykeln och cyklade hem skrik sjungande att jag kände banne mig allt samtidigt som Feist spelade i min mp3spelare.

I youtubekommentarernas hat kan man finna fynd / Det Är Fett Coolt Med Voice Decoder

Förra hösten gick jag ner mig i den filippinska artisten Eyedress och hans fantastiska singel Nature Trips. Jag tänkte att för en gång skull har jag hört en hit innan den har blivit en hit. Döm av min förvåning att man sitter här och förundras över att han aldrig och låten aldrig slog.

i kommentarerna på youtube märks en trend
pietruth skriver: Sounds like Chromatics. Disappointment, cause I expect something new. Anyway song great.

remaininginlight skriver: As nice as this sounds, it's a blatant rip-off of Chromatics' sound. Sorry. 

sadaf nourouz hugger till med: CHROMATICS WANNABE FAILURE

Så vilka är dom här Chromatics tänker jag mig, om dom låter ens nära måste dom ju låta lite bra, och så tittar man helt plötsligt på ett band från Portland med miljoner tittningar på youtube.