Mitt emellan morfar och mamma låg det ett berg. Morfar lever inte längre och mamma bor inte kvar, men berget ligger kvar. Med sina 263 meter låter det kanske inte som ett särdeles stort och viktigt berg, men det är ett speciellt berg. På ena sidan ligger Vättern och horisonten där Västergötland skymtas och åt den andra Östgötaslätten. Omberg är den enda höga punkten så långt man kan se. Omberg, döpt efter drottning Omma (omma av fornnordiskans "ama" som betyder dimma & rök), är en speciell plats med en lång historia. Där kung Sverker den äldre mördades på väg till Julottan år 1156 brukade jag åka snowboard och där nere i hamnen brukade jag se på fyrverkerier på samma plats John Bauer med familj förliste (och resten av den 24manniga besättningen) med kanalbåten Per Brahe natten till den 20:e november 1918. Ett stenkast åt vänster ligger Alvastras klosterruin & ett stenkast åt höger Ellen Keys Strand. Hela berget bär på historia och kanske inte bara de fåtal ärr i naturen som fortfarande vittnar om lämningar efter fornborgarna utan även husgrunder från jaktstugor, bondgårdar och små torp. Min egen morfar hämtade hem sin bondgård från berget nån gång på 40-talet med hjälp av häst och vagn.
I norra delen av bergen finns unika orkidékärr, och det bryts även kalksten i Borghamn. Vid Ellen Keys Strand finns även en fin bokskog och klipporna norr om Stocklyckehamn blottlägger förkastningssprickan ner i Vättern på ett dramatiskt sätt.
Ifjol var ett dramatiskt år för berget. Man hittade Sveriges högsta träd på berget och man råkade dessutom ut för en hemsk pandemi.
Jag är hemma på besök i samband med födelsedagar och min kusin ska öppna sin nya restaurang, det är april och det är precis så bra väder som det kan vara i april. Mamma är ledig så vi åker en eftermiddag till berget och mamma berättar om mjältbranden. Jag kommer ihåg att jag läste om det i tidningen, men att jag sen har släppt den och gått vidare. Från en hage i nordvästra delen av berget har bakterien spridits. Sjukdomen mjältbrand har en dödlighet på 97% & är en av 26 smittor som är klassade som "allmänfarlig sjukdom", Inga människor drabbas vid det här sjukdomsalarmet utan sjukdomen dödar några av nötkreaturen som betar i hagen, några rådjur och en häst. I Ödeshög sätts ett kristeam ihop med uppdrag att vaccinera djur inom det område.
Mjältbrand är en sporbildande bakterie och där i ligger dess omöjlighet att värja sig ifrån. Antagligen har sporerna rest genom tiden, döda djur har begravts i en massgrav och med tiden har jordlagren med smitta ätit sig upp till ytan igen. Det är en tickande bomb som ligger där ute, kunskapen om var smittade djur har begravts har ofta gått förlorade när gårdar inte längre hålls inom släkten. För människor höll varje socken en pestkyrkogård där smittade har begravts genom åren. Mamma pekar på ett bar björkar som bildar en liten dunge och säger att där är Rogslösas pestkyrkogård och att markägarna runt omkring har velat gräva och exploatera marken, men fått nej efter att länsstyrelsen låtit meddela att marken är potentiellt dödlig. När det kommer till potentiella dödliga djurgravar finns inget sånt krav. Det är nedärvd kunskap som går förlorad mellan generationerna. Och om korna inte själva betar fram smärtan kommer antagligen förändringar i klimatet föra fram smittorna igen. Den pittoreska natursköna landsbygden riskerar att inte bara vara en kuliss för mord i deckare utan även att bli starten på pandemin som tar oss alla .
