Om kolliderande manliga egon, världens sämsta biografi & Holländska fotbollsanfallare

Kalles Europeiska toppanfallare

Vi hade ett bråk en gång. Helt poänglöst och meningslöst. Det handlade om en forward från Nederländerna.
Det handlade om Klaas-Jan Huntelaar, han frågade om jag trodde han skulle blomma ut och bli en "europeisk toppanfallare"
jag svarade
"du är dum i huvudet"
han blev chockad över mitt kraftuttryck.

han jag tänkte på

Efteråt har jag erkänt att jag misstog Klaas-Jan för Jan Vennegoor of Hesselink, det var där då. Då när våra världsbilder stod mot varandra.

Han är här i helgen. Företaget han jobbar på har gått ihop med ett annat företag, det är konferens. Han åker till mig timmarna efter konferensen är slut och hans kollegor återvänder till Linköping. 
Vi hamnar på nytt i ett bråk, den här gången om Sigur Rós andra album. Jag kallar det avskyvärt, han säger att det är magiskt.
"Jag tänkte visa ett bildspel på dig till tonerna till song #4 på din begravning" säger han uppgivet. Jag säger att han är dum i huvudet och försöker berätta om hur värdelöst och pretentiöst jag fann deras andra album. Jag har de facto hotat pirat-internet-indie-stationen Gimmie Indie att sätta kniven i dom om dom inte slutade spela just den skivan.

en biografi

dom vi är nu

dom vi var då

Sen ägnar vi 10 minuter till att få till en folkhögskolepretentiöst bild på den sämsta bok vi läst. Ronnie Haags oefterfrågade biografi om Bukowski, antagligen det sämsta som skrivits på svenska någonsin. Innan vi förlorar oss i någonting annat.

Vi firar 10 år i år. En jävla bromance som startade på en folkhögskola i en nerlagd verkstad i Motala. Vi läste Bukowski, Hemingway, spelade fotboll/innebandy, förundrades över teaterelever/kinakursare, såg all film vi kom över, gick på fester, hade fester, sjöng karaoke och vi flyttade till slut därifrån. Ibland funderar jag på om jag borde skriva en bok om det, men skäms lite över tanken att skriva en bok om nåt så poänglöst som en svartkomedi om två unga vuxna som är på väg att upptäcka något då viktigt om livet som idag är poänglöst, samtidigt som dom bekräftar varandra,
men kanske är det min meninglösa värdelösa biografi ingen efterfrågar eller behöver som jag till slut skriver.